Flyg, panik och prat

Nu har jag spenderat mitt första dygn i Japan och tänkte försöka samla intrycken i ett litet inlägg på den här bloggen. Denna lilla bravad verkar nu när jag sitter här mycket svårare än jag trodde, men jag gör etttappert försök nu.

Flygresan hit var egentligen extremt odramatisk, jag kollade på film, arrested development, åt och sov. Filmerna jag tittade på var Surrogates, som väl var okej, men verkligen inte något mer än så, och harry potter and the half blood prince (större delen av den iaf). Bredvid mig satt en liten Japansk man som jag pratade lite med, men eftersom han inte kunde engelska och jag inte kunde många ord japanska blev det lite svårt att få något större utbyte av diskussinen. Vi kom i alla fall fram till att hans dotter bodde någonstans nära min skola, och sen sa han till mig att jag skulle kämpa på med skolan.

När jag landade så fick jag gå en liten bit (på rullband som vänligen bad mig att inte glömma att de tog slut) till passkontrollen där jag köade i ca en kvart innan jag fick lämna fingeravtryck och blev fotograferad. Efter jag kommit igenom passkontrollen så fick jag lägga upp mitt bagage på någon typ av våg eller sensor som... gjorde något. Medan scannern/vågen gjorde detta något så pratade jag med killen som stod vid scannern och han trodde att jag skulle vara lärare på ett universitet här i gifu tills jag förklarade att riktigt så förhöll det sig inte.

Efter alla fingeravtryck, bilder och kontroller så gick jag och hämtade mitt bagage som var väldigt enkelt att hitta. När jag fått tag i min väska tog jag mig till platsen där jag skulle möta upp Mr Hattori, men istället träffade jag på Gergo från ungern som jobbar lite för skolan med översättning och så (eftersom han är den enda som kan ordentlig engelska av de anställda på skolan). Vi gick och köpte tågbiljeter och åkte från flygplatsen (som för övrigt ligger på en konstgjord ö, designad endast för att vara just flygplats) via nagoya till Gifus centralstation där Herr Hattori mötte upp oss i bil och körde oss till skolan.

Väl på skolan mötte jag lite människor som jobbar här och en svensk tjej (som jag illa nog har glömt namnet på) som har gått på skolan i ett halvår.
Efter lite introduktioner så blev jag visad till mitt rum och fick börja göra mig hemmastadd. Allt kändes ganska bra tills det att jag tänkte sätta mig vid datorn och rapportera hem att jag levde och att allt var bra. När jag försökte sätta i sladden till datorn så blev det genast lite mindre bra då stickpropshanen inte passade i honan pga att plastbitarna som satt där jordningen skulle varit på ett svenskt uttag var för stora. Händig som jag är så bestämde jag mig för att tälja bort en del av dem med min fina fällkniv, sagt och gjort, efter ca 20 minuters karvande hade jag fått bort tillräckligt för att få i stickproppen. När kontakten väl var i infann sig nästa problem, helvetesadapteren vägrade ge något ström ifrån sig. Dessa incidenter tillsammans med ganska stor sömnbrist fick mig att känna att jag gjort mitt livs största misstag genom att komma hit, som tur var hade jag inte använt datorn något på planet så jag hade fulladdat batteri och internet i rummet fungerade så med en rätt stor arbetsinsats (kändes det som då) lyckades jag få tag i Linn och fick lite lugnande ord via skype.
Efter allt detta kände jag att min plan att vara vaken ända till kvällen var en kass idé så jag la mig i sängen och bestämde mig för att sova i ca 2 timmar, men två blev till tre och en halv.

När jag vaknade så var klockan ungefär halv fem och jag bestämde mig för att gå och köpa lite mat i en liten affär som jag fått utpekad åt mig på vägen till skolan. Så jag knallade iväg och insåg på vägen till affären vilken otrolig respekt man har för traffikljus i ett land som man inte känner sig säker på ännu.
Väl framme i affären insåg jag att det endast fanns färdigmat att köpa, men det känded inte särskilt jobbigt i den stunden.
Maten igår blev 8 Maki och en flaska med kallt vanligt brunt te. Och jag kan säga er att till och med sushi köpt som färdigmat på något som liknar en mack var riktigt god här... eller så var den bara god när jag inte ätit något på ca 10 timmar, vem vet?

Efter maten la jag mig och spelade lite DS och lurade på vem jag kunde fråga var jag kunde köpa adapter.
Efter en stund bestämde jag mig för att gå och kolla med killen som bor vägg i vägg med mig, Gergo hade nämligen nämnt att han var svensk.
Jag gick och knackade på och frågade lite grann om vem han var och så, och det visade sig att han också var ny och inte heller hade en adapter. Precis när vi konstaterat att vi skulle ge oss ut på jakt efter det idag så kom tjejen jag hälsat på tidigare på dagen hem från sitt jobb. Det visade sig att hon hade tre adaptrar, så jag fick en och den adra killen (som jag tror heter Johannes, men jag kan ha helt fel) fick en.

Eftersom Johannes adapter hade samma problem med plast som tog för mycket plats som jag haft innan så fick han låna min kniv så han kunde tälja bort skräpet. Under tiden som han stod och karvade så tjötade vi om allt och ingenting och hade ganska trevligt.
Drygt en timma senare var jag tillbaka i mitt rum och resten av kvällen spenderades med surfande, skype-pratande och spelande tills jag gick och la mig runt 01.

Sedär ja, det blev en del ändå, nu tänkte jag slänga in lite bilder som jag tagit igår och nu imorse, men eftersom jag inte orkar använda uppladdningsfunktionen så får ni bara en länk till min flickr:
http://www.flickr.com/photos/axeljapan/4488483332/


Kommentarer
Postat av: Axel

Uppdatering, min granne heter Jonas, inte johannes.

2010-04-04 @ 09:06:45
Postat av: Nathalie

Coolt att de har byggt en ö bara för flygplan!

Tråkigt att du blev lite stressad över adaptern men skönt att det löste sig tillslut!



Haha diggar din toalett/handfat :-)

Ha det bäst!

2010-04-04 @ 11:02:56
Postat av: emma sofie

Låter rätt bra ändå :)

2010-04-04 @ 14:20:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0